Jag brukar inte prata så mycket om honom men det är för att det fortfarande är "känsligt". Vissa kvällar kan man ligga och tänka på honom och drömma tillbaka om hur bra man ändå hade det...
- Får jag rida med Daimler i den här gruppen?
- Visst!
Jag kunde rida honom när jag ville och när han behövde gå. Man fick skritta ut med honom, saker man inte får med andra hästar. Det var det som gjorde honom speciell och jag gillade den ponnyn också för att man skapade ett band med den hästen och jag tror och hoppas att han tänkte; Jaaaaa nu kommer hon och tar ut mig på en mysig promenad!
När man var mitt uppe i allt tror jag att man inte riktigt fattade vad bra man hade det.
" Tack gode gud att jag var liten så jag kunde rida den bästa ponnyn i världen! "